- Det kommer bli svårt att hitta en man åt dig säger intervjuaren, du är… hur ska jag säga… du är lite för levnadsglad.


Jag tycker själv att jag är ganska bra på relationer. Problemet är bara att jag är dålig på att välja. Alla är värda en chans tycker jag, ett försök. Jag förstår också att detta innehåller ett mått av självbedrägeri men ändå jag tycker att det ligger lite i det. Efter att ha prövat lite olika saker, krogen, kurser, vänners vänner, internetdating, hade jag hört talas om profetionell matchning. En person som i vanliga fall ägnade sig åt personalrekrytering hade startat en förmedling för relationer. Alla kandidater intervjuades noga, fick fylla i långa formulär och skulle sedan paras ihop med minst tio kandidater under ett år. Det var ganska dyrt men det är å andra sidan ett års medlemskap på Match.com eller Parship också tänkte jag och på den tiden trodde jag att gratissiterna var sämre.

Lite för levnadsglad tänkte jag och drog en djup suck. Men va fan ska man vara då? Bitter? OK för att jag kanske gör av med för mycket pengar, somnar försent, kommer försent till möten, äter lite onödiga saker, har lite för färgglatt smink ibland och ja jag har haft ganska många relationer. Men FÖR levnadsglad är väl ändå inte en rimlig slutsats? Intervjuaren fortsatte:

- Du är verkligen en personlighet. Det kan vara svårmatchat är min erfarenhet. Du har gjort mycket, rest, haft riktigt bra jobb, startat företag ja gjort en hel del. Hade du varit man hade man sagt att du är spännande. Hon skrattade och log. Som om hon insåg hur dumt det blev. Hon försökte lösa det hela genom att säga: -Det finns män som vill ha en jämställd partner, en lika stark, hon tvekade lite, de finns…

Det så ut som att hon tänkte: men jag har ingen aning om var. Hon fortsatte och talade om att par som skaffar ett gemensamt liv och barn, som har en plan ofta brukar få problem med jämställdheten i alla fall. Jag blev tvungen att stoppa henne. Det räcker nu tänkte jag. På ett sätt gillade jag henne. Hon var så krass. Vi talar om jämställdhet. Men hur många lever i det? Lite för levnadsglad? Inte undra på att jag ständigt återvänder till sammanhang med bara kvinnor, vänskaper eller relationer. Sedan säger hon det avgörande:

- Du vet vi jobbar med seriösa relationer här, jag misstänker sa hon, tvekade… ta inte illa upp nu men att du är en sådan som brukar få erbjudande som älskarinna. Kan det stämma?

Jag kunde inte annat än gapskratta. Jo tack! Det kan stämma. Vi började båda gapskratta. Då funkar visst levnadsglad.