Normer är oftast osynliga, underförstå̊dda och allmänt delade regler för hur vi ska vara, se ut, göra och förhå̊lla oss till varandra. Många normer är bra och skulle vara omöjliga att klara sig utan. De reglerar vardagen så̊ att vi människor kan vara med varandra utan att varje sekund behöva göra upp om regler. Vi behöver exempelvis inte bestämma hur nära vi ska stå̊ varandra varje gå̊ng vi möts. Men många normer lägger grund för diskriminering genom att de talar om vad och vem som räknas, är okej och normal eller konstig och icke önskvärd. Normer talar om för oss vilka kategorier som är viktiga och de anger vad som anses vara typiska utseenden, egenskaper och beteenden utifrå̊n exempelvis kön, etnicitet, funktionsförmåga eller å̊lder.

Jag brukar ofta tala om att mitt mål är att samhällsnormen ska vidgas så att fler får plats. Som ett barn sa: ”så att liksom alla blir helt rätt hela tiden”.