Stefan Hyttfors som blev årets manliga talare 2014 sa något klokt när han stod där och tackade för blommor och applåder. Jag minns inte exakt men essensen var att det är viktigt att ta sig tid att reflektera och vi som är talare vi ger lyssnarna och deltagarna en stund att tänka. Medan vi talar kan de reflektera över det vi säger och över sina egna tankar. Vi är berättare och vi kan förmedla historier och metaforer som inspirerar. Ibland får vi höra att det vi sa öppnade en helt ny värld för en deltagare medan en annan tyckte det var meningslöst. Jag tänker ofta att jag är en del av en helhet, en droppe som urholkar stenen, eller en pusselbit. En föreläsning gör ingen revolution men vad vore vi utan nya tankar, nya fakta och nya upplevelser?